Vattenmängd!

 

Mycket vatten har hunnit rinna under broarna, sedan människor började fiska i våra sjöar. Allt vatten kom inte detta år, men efterforskning har visat att det aldrig har varit så högt vatten, så många gånger under en sommar, sedan Älgsten ramlade av motorcykeln i Jönskröken. Att han då trodde att han hamnat i himlen, berodde nog mer på att det följde en dunk eldvatten med i fallet och gjorde honom sällskap tills Axel, som körde motorcykeln, kom tillbaka för att hämta honom. Men vi tar allt från början och känner vördnad för det område och människor som format svensk historia på mer eller mindre påtagligt sätt. Så här före jul kan det passa med uppmaningen att ”ta någon nu hårt i hand, så far vi till historien om Valsanland”!

 

Temat för denna historia är ”vatten”, även om det kan finnas en och annan läsare som känner att det varit tillräckligt av den varan redan i år. Tittar man noga på kartan, upptäcker man att ett av tillflödena till Valsansjöarna har sin källa i Tundammen. Fler flöden finns från t.ex. Gravertjärnen och bäckarna ovan Issan, men den viktigaste är alltså nämnda Tundamm. Vattnet rinner sedan genom övre, mellan och nedre Valsan. Biflöden som Stortjärnsbäcken, Billingen och Dalälven, formar sedan den pulsåder som skär genom det bördiga landskapet Tunaslätten, som fått sitt namn just av Tundammen! Vattenkraften gav möjligheter till industrialiseringen och järnbruk byggdes och ämnen valsades… Ja, namnet härrör från Valsansjöarna!

Vattnet gav alltså livskraft och möjlighet för människor att fånga fisk. Invånarna vid det första fasta bondgården vid Övre Valsan såg detta som sitt privilegium och alltså utgjorde andras ekor ett hot mot försörjningen. Lösningen blev att man stenade ner de första ekorna till botten av sjön! Här har åter händelser vid Valsansjöarna påverkat historien i övriga världen, bortom Tunaslätten. Stening och stensättning förekommer ju som bekant även i andra religioner.

 

Ryktet om den mångtaliga och stora siken som fanns i Övre Valsan, gjorde att ekor ändå fortsatte att placeras vid sjön och den första fritidsstugan uppfördes på den nu försvunna rullstensåsen, strax väster om bondgården. Hans och Olle, som är ättlingar till grundaren, intygar om sjöns fina bestånd av stor Sik. Beståndet gynnades av det aktiva fiskandet. Tyvärr ger ett mindre fiskande också mer och mindre fisk, eftersom maten inte räcker till. Undertecknad hade förmånen att lära känna Peer, som var en förståndig markägare med många fina öringvatten i Norge. Han förklarade att när öringen i fjällsjöarna inte längre är spolformade och feta, då är det dags att vara aktiv med näten, så att populationen hålls nere. Fisken blir större och maten räcker till. Axel och Älgsten, som tillsammans ägde den första fritidsstugan, bidrog tidigt till att den stora siken fortlevde genom aktivt fiske. Även om fisket ibland blev försenat bl.a. då Älgsten ramlade av motorcykeln i Jönskröken. Om orsaken till att stugan sedermera brann ner var handhavandet av eldvattnet, förtäljer inte historien, men herrarna bestämde sig för att bygga varsin stuga och dessa står fortfarande kvar mer eller mindre renoverade. Axel och Älgsten var som så många andra järnbruksarbetare, de första fritidshusägarna som fick möjligheten att bygga eller köpa sig en stuga vid Valsansjöarnas stränder och idag sitter det i mångt och mycket ättlingar till dessa i de hundratal stugor runt sjöarna. Vissa av dem har också blivit permanent bosatta.

 

Fisket har försämrats, eller man kanske rättare sagt kan säga att fisket inte utövas längre i den omfattning som gynnar fritidsfisket. Årets höga vattenflöden har också påverkat fiskens huggaktivitet. Jag själv har tillbringat många timmar med spö vid och på sjöarna denna sommar och det går många timmar mellan huggen. Orsaken kan vara många olika samverkande faktorer. En faktor kan vara det jag såg på en av de 10 öringar jag sett krokats denna sommar. Jag reagerade på att prickarna på öringen såg ut att röra sig?  På bilden ser du vad jag såg. En vattenlevande parasit som här nedan presenteras närmare:

 Argulus

Argulus eller fisklöss är hudparasiter som angriper fiskar i sött och bräckt vatten. Parasiterna sticker eller sågar hål på fiskens hud med hjälp av sina mundelar och suger sedan upp kroppsvätskor och blod. Genom att avge ett sekret i såret hindrar de blodet från att koagulera. Sekretet är giftigt och kan vara dödligt för små fiskar. Parasitens angrepp förorsakar sår i huden som kan fungera som portar för sekundärinfektioner med svamp och bakterier. På sensommaren då lusangreppen i stillastående, syrefattiga vatten ibland är rikliga hos odlad fisk bäddar fisklössen ofta för furunkulosangrepp

Parasiterna är platta, nästan genomskinliga och ligger tätt mot fiskens hud. De kan även simma fritt i vattnet. Sina ägg lägger de vanligen på vattenvegetation. Ur äggen kläcks relativt välutvecklade nya larver och flera generationer hinner utvecklas under en sommar.

I Finland förekommer två arter av släktet Argulus, A. foliaceus och A. coregoni. Man skiljer på arterna genom att se på den tudelade bakkroppens spetsar, hos A. foliaceus är dessa avrundade och hos A. coregoni spetsiga. Honor av A coregoni som kan bli något större är upp till 14 mm långa medan honorna av foliaceus blir ca 8 mm.       

 

Är det någon annan fritidsfiskare som noterat något som vore värt att belysa i Upp(s)nappat, så maila gärna till webbmaster!

 

Slutligen i detta vattenfyllda Upp(s)nappat, kan jag konstatera att tema vatten nu blivit till is. Jag trodde redan för en månad sedan att det var dags att vända upp ekan. Det låg en ishinna på de grunda delarna av sjön. Det milda vädret klamrade sig dock kvar ytterligare en tid, men nu verkar det vara färdigåkt med ekan för denna säsong. Nätfisket efter Sik i Övre Valsan avslutas därmed, men skulle det inte vara idé att tillåta det tidigare på hösten, även om man då får lägga näten djupare. En tidigare start som inleds då temperaturen är gynnsammare. Kanske mer små Sik kan landas om fler köper kort och lägger nät? De sikar som blir kvar får mer mat och kan växa till storlek som Axel och Älgsten fick uppleva?

 

Ta det nu försiktigt innan isen riktigt bär. Tänk på de svaga punkterna och ha alltid isdubbar med och lätt tillgängliga. Skitfisk på er till vi hörs nästa gång.

 

Totto

 

P.S. Issan information i sista stund! När isen bär, inte före, kan det vara läge att kolla hur den nyinsatta Rödingen ser ut. Av 100 kg isatt nu under hösten, skall väl någon lyckas kroka en eller två rödingar. Maila gärna lite underlag, som vi alla kan få läsa om i nästa ”Upp(s)nappat”! D.S.